I torsdags var vi iväg till bvc med lillstumpan för hennes 18mån-kontroll.

Först fick hon ett par klossar, men först när hon fick hålla pappa i handen vågade hon gå fram dit och bygga det förväntade tornet.
Sköterskan frågade hur många ord hon kunde och var nöjd med svaret (8-10 st). Redan sedan tidigare visste hon att stumpan kan peka ut kroppsdelar på sig själv, och fick ett jakande svar på frågan om hon hämtar föremål på uppmaning. Likaså på frågan om hon klotterritar.

Sen var det dags för vägning och mätning.
Vikt: 11,2 kg
Längd: 85 cm
Prick på mediankurvan i vikt, en standardavvikelse över i längd.

Därefter kom fröken doktor och kollade reflexer, klämde på magen, letade puls i ljumsken och lyssnade på hjärta/lungor. Stumpan satt som ett ljus och bara tittade förundrat på vad som skedde. Jätteduktig var hon. Allt var toppen, tyckte läkaren. 

Till sist var det dags för den tråkiga delen – vaccinationen… Hon fick sitta fasthållen i mammas knä medan sköterskan stack henne i låret. Skrik i högan sky och stora tårar trillade nerför kinderna… Snyftade högljutt ett bra tag efteråt.
Denna sprutan kan de som vanligt få reaktion på, men till skillnad från de tidigare så dröjer det nu 8-14 dagar innan ev reaktion kommer. De får isåfall hög feber och utslag. Vi får väl se vad som händer under veckan som kommer…

Den här helgen går i snorets tecken då elaka föräldrar lyckats smitta sin lilla telning. En smärre syndaflod från den lilla näsan och sovstunderna blir både fler och längre. Idag t ex sov hon 2 1/2 timme på förmiddagen och lika länge på eftermiddagen…

Men vi kunde inte vara stoltare föräldrar,  dels med tanke på hur duktig hon var i torsdags och dels för vilken kämpe hon är med förkylningen – busar och är glad ändå.